Det här blev resan där allt kunde hända! Maria, Kristina och jag började med att åka iväg en dag för tidigt! Nog för att det var mycket med allt bokande men ingen av oss tog tid och kollade på den bekräftelse vi hade fått. Eftersom vi vägrade vända om så beslutade vi för att ta in någonstans i Danmark. Färjan skulle gå från Esbjerg och det slutade med att kära pappa kom till undsättning.
Vi fick alltså en jättemysig shoppingdag i Esbjerg som vi inte hade räknat med.
Vi kom fram till Harwich och styrde kosan till Jacky och Ian där Melker och hans små valpar fanns. Ännu en gång körde vi rätt och när vi hade kommit ut ur bilen kunde jag höra att Melker började skälla. Han hade känt igen våra röster. Vi gick direkt och hälsade på honom och fick se de ljuvliga små valparna som nu var 6 veckor. Signy Thordarson från Kanada hade också kommit för att hälsa på och skulle också följa med på Game Fair.
Nästa dag hade vi ont om tid för att hinna krama på valparna och ta massor av foton.
Vi hälsade på hos Chris och Carol Page på vägen till mässan. De har bla tiken Micklemess Jezabelle "Buffy", som Melker parade sist och vi fick chans att träffa henne och se hur de bodde. I hettan lyckades vi få Carol att duka ut hela Clumber Clubbens profilsortiment...
Framåt kvällen hade vi kommit fram till mässan och vi insåg att detta var så stort att vi inte kunde se vidden av det hela.
Snabbt reste vi vårt tält - vi hade ju övat - för att hinna komma iväg till grillkvällen med Clumbergänget. Då insåg vi att vi hade glömt att ta med oss pinnar att fästa tältet i marken med!! Kristina bröt ihop och trodde nog att hon skulle bli utan mat. Efter en timmes frustredande telefonsamtal, körning och medlande så slutade det med att Ian kom vandrandes med extrapinnar som de hade skramlat ihop. Han körde oss över till deras camping och vi fick vår kvällsmat. Vår hjälte!
Sedan följde 1,5 dags vandrande bland uppvisningar, tältförsäljare och en gassande hetta. Det är omöjligt att försöka sig på att beskriva vidden av denna händelse så jag tänker inte ens försöka. Melker visades upp i ringen som ett bevis på hur man jobbar internationellt med att samarbeta avelsmässigt. Det svenska korsningsprojektet fick också stor uppmärksamhet.
På lördag förmiddag var det dags att bege sig mot Dover där vi skulle ta en färja till Calais kl. 19,00. Inte ett rätt det heller!! Färjan gick kl. 22,00 och den gick till Dunkerque. Jaha, då fick vi mer tid och mindre att köra!
Vi kom fram kl. 1 (lokal tid) och jag ville lägga lite mil bakom oss. Det vore skönt att åtminstone komma till Tyskland under den första kördagen (natten). Kristina var trött och satte sig bak för att sova.
Vi stannade inte förrän kl. 6 på morgonen då vi äntligen hittade en bra rastplats i Tyskland. Då hade vi kommit till det enda stället vi inte ville stanna på under resan - och givetvis stannade vi där!
Vi fick lite sömn, en dusch och frukost och så var det Kristinas tur att köra.
Kl. 2.30 körde jag äntligen in på vår tomt och Gunnar o pappa hade kommit upp för att ta emot oss. Äntligen hemma och i tid för Jakob's födelsedag - som jag hade lovat!
