Clumbern är liksom övriga spanielraser framavlad för jakt på fågel och hårvilt. Vid första påseendet kan det synas märkligt att en jakthund ser ut som clumbern gör. Man förstår dock lätt varför i ett historiskt perspektiv.
Rasens ursprung går tillbaka till 1700-talets andra hälft. Den användes då till jakt vid de stora godsen i Sherwoodskogen i mellersta England. Markerna var mycket viltrika och samtidigt svårframkomliga.
Clumber Park, godset som gett rasen dess namn, beskrevs vid den här tiden som en otillgänglig svart hed full av kaniner. För att klara att arbeta i dessa marker krävdes en stark, robust och noggrann hund med stor jaktlust. Hundarna fick inte arbeta för snabbt, då det var tidskrävande att ladda om de mynningsladdade gevären.
Historien om rasens ursprung är dramatisk, även om ingen än idag kunnat styrka dess sanningshalt. Traditionen bjuder att rasen skapades av en fransk hertig, Duc de Noilles, på 1700-talet. När de revolutionära vindarna drog över Frankrike, kände sig hertigen hotad, och skickade då hela sin kennel till sin engelske vän, den andre hertigen av Newcastle, vilken bodde på Clumber Park. Man får anta att Duc de Noilles gick ett tragiskt öde vid giljotinen till mötes, och därför aldrig kunde återförenas med sina vita hundar.
Mycket möda har lagts ned på att verifiera denna historia, men detta till trots har rasens franska ursprung aldrig kunnat verifierats. Många auktoriteter under årens lopp har istället hävdat att detta är en konstruktion för att göra rasen intressantare. Deras egentliga ursprung skulle istället finnas hos den gamla engelska rasen Blenheim Spaniel, en rödvit eller gulvit spaniel med korta öron.
I den engelska historien dyker rasen upp för första gången på en tavla målad 1788. Rasen hölls exklusivt i adelskretsar under cirka hundra år. Även det engelska kungahuset har ägt och fött upp rasen i perioder. Under första världskriget minskade rasen drastiskt i antal. Efter detta blev den mer allmänt spridd, men den har aldrig uppnått en stor numerär.
Rasens utveckling i Sverige
Clumbern har funnits i Sverige under större delen av 1900-talet. Dagens svenska stam av clumbers går tillbaka till 1966, då rasen introducerades på nytt i landet.
Idag är rasen är stabilt etablerad i Sverige och det registreras 30-50 hundar årligen.
Då clumbern är en numerärt liten ras krävs ett internationellt samarbete. Detta sker i form av internationella symposium och utbyte av avelshundar. I dagsläget har flera svenska uppfödare ett gott samarbete med uppfödare runt om i världen.
Flertalet av de clumbers som finns idag är huvudsakligen sällskapshundar. De som används till jakt deltar främst som stötande hundar vid har- och rådjursjakten. Rasen är mycket användbar som eftersökshund. Här hävdar de sig mycket väl med sin goda näsa och sitt lugna jaktsätt.
En handfull hundar startas också årligen på spanieljaktprov med vissa framgångar. Rasens styrka ligger i jaktlust, lätthet att läsa i markerna, den goda näsan och viltfinnarförmågan. Apportering och stadga kräver dock vanligen en del arbete för att fungera. De är goda vattenapportörer och klarar med sin robusta byggnad att jobba länge i höstkalla andvatten.
Är man road av att utställningar är clumbern en tacksam kamrat. Rasens kvalitet är genomgående hög, och med sin vita färg och maffiga byggnad är den en slående syn i ringen. Utställningstrimningen är förhållandevis enkel att lära sig, och med lite träning är de flesta clumbers lätta att visa.
